Snart halvvägs

I skuggan av Zlatans jakt på skytteligatiteln fullbordas under söndagen omgång 12 av 30 i Allsvenskan. Efter denna omgång tar Allsvenskan ett uppehåll fram till 4 juli. Bland annat med anledning av stundande U21-EM.

Vad kan vi då säga efter att ungefär halva serien har spelats? Inga större överraskning i toppen. IFK Göteborg leder serien (27 p) följt av Elfsborg (24 p), Helsingborg och AIK som båda har skrapat ihop 22 poäng. Helsingborg kan vid seger idag gå upp på andra plats. Så lång ser det ut som alla experter trodde inför säsongen.

Jag vill ta tillfället i akt och berömma laget som ligger strax bakom toppen; Trelleborg och Örebro. Det är två lag som är kända som tråkiga och att de bara spelar 0-0. Det kanske var sant en gång i tiden men all heder till Tom Prahl och Sixten Boström som har förvandlat två hånade lag till två av Allsvenskans mest sevärda. När lag som Djurgården och Hammarby inte riktigt verkar har hittat rätt spelidé har Trelleborg och Örebro varit frekventa och trott på sitt spel. Dessa två herrar basar över lag som både spelar stark bakåt och även bjuder på fint offensivt spel. De må inte vara lika stabila som topplaget sett över en hel säsong men jag tycker att det är oerhört roligt att lagen inte finner sig i sitt historiska arv och endast försöker gnega till sig poäng. Ser man en match med Trelleborg eller Örebro är det sällan man blir besviken.

Örebro har dessutom en av seriens intressantaste spelare i finska Roni Porokara. I Trelleborg hittar vi en hel del unga, duktiga svenska spelare som Rasmus Bengtsson, Joakim Sjöhage, Marcus Pode och Andreas Drugge. De visar att de går att spela fin, offensiv fotboll men små medel och en satsning på unga talanger.

Djurgården befinner sig på nedflyttningsplats och Hammarby ligger bara två poäng före. Det tråkiga om något av dessa lag skulle åka ur Allsvenskan är publikstödet. Jag tycker att det är roligare att se fotboll live ju fler supportrar som är på plats. Det återstår att se hur det går för publiklagen.

(Bild hämtad från sgb.se)

Tekniska problem

Återkommer förhoppningsvis imorgon.

Ska den störste bli ännu större?

Han må inte ha vunnit Champions League ännu men det är mest han själv som lider att detta faktum. Det är dock svårt att förneka Zlatans storhet. Visserligen har han en bra bit upp till den status som Kaká, C. Ronaldo och Messi har men det är stort att ha en svensk spelare bland världens bästa,

På söndag klockan 15.00 spelas den sista omgången i Serie A. Serien är redan avgjord och det var egentligen inte många veckor den var spännande. För oss svenskar är ändå en match av stort intresse: Inter - Atalanta. Zlatan Ibrahimovic kan nämligen på söndag bli den första svensken sen Gunnar Nordahl på 50-talet att vinna den italienska skytteligan. Min förhoppning är att han dessutom ska stå som ensam vinnare. I dagsläget har både Ibra och Marco Di Vaio från Bologna hittat rätt 23 gånger denna säsong.

Vi lär få höra mycket om Zlatan under sommaren och om hans vara eller icke vara i Inter. På söndag är fokus dock på hans spel på fotbollsplanen. Lycka till Ibra!

(Bild hämtad från dailymail.co.uk)

Beviset är här

Nu är det bevisat att fotbollen är det största evenemanget i Europa. Det är aftonbladet som rapporterar att finalen för Champions League och Eurovision Song Contest båda var planerade till den 22 maj 2010. Men nu flyttas finalen i Eurovision för att ge plats för fotbollen.

Men ännu är det år 2009 och jag kan inte låta bli att känna en besvikelse över att drömfinalen uteblev vad gäller spelet. Jag har ännu inte förstått hur United lyckades tappa ALLT efter Barcelonas första mål men jag har inte heller förstått varför Barcelona inte spelade ut. Visserligen finns alltid rädslan för att förlora men Barcelona tilläts rulla boll och kunde ha bjudit på en föreställning likt den i El Classico.

Jag tror att det är första gången som jag har varit med om att ett mål resulterat i att kvalitén sjunkit i en match. Jag tror knappast Barcelonas fans bryr sig om hur matchen var med tanke på resultatet men jag hade gärna sett att United bjudit på motstånd. Matchen började riktigt bra första fem minuterna med hög intensitet. Sen kom Barcelonas mål och istället för att tänka att det är 80 minuter kvar glömde Uniteds spelare hur man spelar fotboll. Enkla passningar slog till fel adress och misstagen ville inte upphöra. Det fanns ingen glöd hos Manchester United. Då är det svårt att vinna en final.

Till helgen spelas sista omgången i Spanien och Italien. Jag kommer att hålla tummarna för att Zlatan ska vinna skytteligan.

(Foto UEFA)

Grattis Barcelona!

Grattis Barcelona till Champions League-guldet. På förhand talade det mesta för Manchester United men det blev Barca som tog hem vinsten och det ter sig vara omöjligt att försvara en CL-titel. Det blev ingen sprudlande föreställning och det var snarare det minde dåliga laget som vann än det bästa. Men rättvist var det. För även om Barcelona inte kom upp i normal standard passade United på att göra sin sämsta match för säsongen. Lägligt grabbar. Matchen i matchen är det inte mycket att snacka om, Messi är den självklara vinnaren.

Få matcher är så enkla att analysera som Champions League-finalen 2009. United misslyckades fatalt med att låsa Barcas mittfält vilket gjorde att Xavi och Iniesta kom loss. Två spelare som jobbade mer i det tysta än vanligt men som oroade Uniteds försvar och fick fram bollarna till trion längst fram. Manchester United hade mycket i sina egna händer men kollapsade. De ska vara nöjda med sin säsong men definitivt inte med kvällens match. United förlorade matchen mer än att Barcelona vann den.

Varför det är så svårt att försvara en titel i Champions League är en gåta men jag antar att kvällens resultat innebär att Ibra inte kommer att flytta till Barcelona under sommaren. För enligt logiken kommer vi att få se en ny klubb som mästare nästa år.

(Bilden hämtad från devianart.com)

Rom 27/5 kl. 20.45

Ikväll avgörs säsongens största match. Platsen för skådespelet är Stadio Olimpico i Rom och aktörerna är Barcelona och Manchester United. Drömfinalen som den har kallats. Enligt konspirationsteorier från Chelsea en final som hela forbollsvärlden ville ha. Det är upplagt för fest och jag vill inte vara någon glädjedödare. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på om det verkligen är en drömfinal.

Det är ingen snack om att det är fotbollsvärldens mest sevärda lag som möts ikväll men det garanterar tyvärr inte bra spel. Inom matematikens värld blir två minus ett plus men ikväll undrar jag inte om det kommer att bli det motsatta. United kan mycket väl välja att gasa på från början och försöka skapa oreda i Barcelonas nykomponerade försvar. Det mer troliga är att de som Chelsea kommer att försöka skärma av Barcas spelskickliga mittfält. Ingen av laget har råd att tappa mark. Den här gången är det ingen retur, nu är det bara 90 minuter som gäller och ingen vill förlora. Fast egentligen är det saksamma för oavsett taktik är det en match som bör ses.

Förutsättningarna då? Manchester United lär ställa upp med ett femmannamittfält för att stoppa Xavi & co. Barca saknar sina ordinarie ytterbackar Abidal och Dani Alves som är avstängda medan United får klara sig utan terriern Darren Fletcher efter hans röda kort mot Arsenal. Helt är det värre för Barca att spela utan sina ordinarie ytterbackar än för United att inte kunna spela med Fletcher. Jag anser att det är fördel United av den enkla anledningen att Sir Alex har ett taktiskt övertag. Barcelona har bara ett spelsystem och visst är den effektiv mot svagare motstånd men är det något lag som kan stoppa Barcas framfart är det Manchester United. Sir Alex behöver inte ens kolla på video för att veta hur Barcelona kommer att spela. Samtidigt behövs det bara en centimeter, en sekund för Barcelonas stjärnor att definiera individuell prestation. Matchen sänds för övrigt på tv 6. Hoppas att jag har fel och att vi får se en fotbollsmatch vi sent kommer att glömma.

(Bild hämtad från sdamy.com)

23 är kallade

Idag presenterades den svenska trupp som ska ta sig an Danmark på parken den 6 juni. Som vanligt med Lagerbäck bjöds det inte på några större överraskningar förutom möjligtvis Oscar Wendt. Efter den skrala inledningen på VM-kvalet fick Wendt ta mycket av skulden då Lagerbäck bytte ut honom mot Albanien och sedan petade honom mot Ungern. Mycket oförtjänt i mitt tycke. Välkommen tillbaka Oscar. Någonting säger mig dock att trots två naturliga vänsterbackar (Wendt och Behrang Safari) kommer antingen Adam Johansson eller Micke Nilsson ta vänsterbackplatsen. Tråkigt i så fall.

Anders Svensson är uttagen trots sin skada och trots att det helt klart finns andra alternativ. Svensson har gjort det väldigt bra som ersättare för Tobias Linderoth men nog skulle den platsen ha kunnat gå till Rasmus Lindgren. I övrigt kan nämnas att allsvenskans hetaste spela Tobias Hysén inte fick plats.

Matcherna mot Danmark kommer att vara direkt avgörande för om det blir svenskt deltagande i Sydafrika. Danmark ligger 7 poäng före Sverige med en match mer spelad. Sverige måste vinna båda mötena med Danmark för att drömmen om VM ska leva. Danmark har dessutom Portugal kvar att möta. Jag tror och hoppas att Sverige tar sig till VM men väl där kommer det att bli platt fall som vanligt. Det är bara att inse att Lagerbäck inte är taktikernas mästare och basar över välrldens troligtvis mest lättlästa landslag. Ingen kan ta ifrån honom hans fantastiska facit i kvalspelen men när ska vi höja ribban och börja kräva mer av landslaget än att de bara tar sig till huvudturneringen. Trots Lagerbäcks fina resultat kommer mitt starkaste minne av honom för alltid vara när han bytte i Petter Hansson när Teddy Lucic blev utvisad mot Tyskland i VM 2004 trots att Sverige låg under. Vinnarvilja...

Frågar man ordförande Lagrell om Lagerbäck drar han bara fram sedelbunten och mumlar om att svenska fotbollsförbundet tjänar pengar på att Sverige spelar i EM och VM. Pengar som investeras i svensk fotboll för att få fram nya talanger. Men vad är nya talanger värda om vi har en förbundkapten som inte kan vinna matcherna. Det är dags att sluta klappa Lagerbäck på ryggen för att han kryssar sig fram mot VM efter EM och ta in någon som kan förändra en matchbild och ta Sverige mot nya framgångar. Vem tycker du ska bli Sverige nya förbundkapten?

(Bild hämtad från idrottsgalan.com)

Juni, juli...

På onsdag 27/5 äger den stora finalen i Champions League rum och för mig är det också det inofficiella slutet på fotbollsäsongen ute i Europa. De stora ligorna är redan avgjorda och snart börjar en evig längtan till nästa säsong. Jag ser verkligen fram emot det som kan bli en mycket sevärd final men jag vet också att efteråt kommer jag att känna ett tomrum.

Varje år längtar jag till den här tiden på året för det är då som ligorna i Europa får sina mästare och även vinnaren i Champions League koras. Men när pokaler och medaljer har delats ut börjar abstinensen. Silly season kan vara rätt underhållande men som gör att jag älskar fotbollen är spelet. Aningen det är på plats på arenan eller kring en tv med polarna är det fantastiskt att se skådespelet som är fotboll. Snabba, tekniska lirare eller hårt kämpande vattenbärare, alla bidrar de till världens mest sevärda sport. Alla matcher är visserligen inte sevärda men det är få saker som slår en riktigt välspelad fotbollsmatch. Det gäller att passa på och njuta på onsdag för sen följer en flera månader lång väntan på nästa säsong.

(Bild hämtad från allshares.ucoz.com)

Fram med taktiktavlan

Den svenska EM-truppen bjöd inte på några större skrällar. Albin Ekdals skada håller honom tyvärr borta från spel. Däremot får Labinot Harbuzi åter chansen i U21-landslaget och även unge Robin Söder fick plats. Enligt förbundskapten Jörgen Lennartsson är Söder tilltänkt som yttermittfältare snarare än anfallare. Till en början tyckte jag att det lät dumt att inte spela Söder som anfallare. Med sin snabbhet är han idealisk för djupledsspel. Men sen tittade jag lite närmare på våra framtidshopp och är numera övertygad om att det svenska A-landslaget borde ändra taktik till 4-3-3.

Yttermittfältare är en bristvara i Sverige men däremot finns det många duktiga centrala mittfältare. En del av spelarna som har spelat yttermittfältare i landslaget gör sig lika bra eller till och med bättre som centrala mittfältare. Jag tänker främst på Samuel Holmén och Sebastian Larsson. Till dessa kan läggas Kim Källström och Viktor Elm. Även från den nya generationen har många duktiga centrala mittfältare kommit fram; Albin Ekdal, Rasmus Lindgren och Gustav Svensson för att nämna några.

Framåt har vi spelare som nämnda Robin Söder som kan spela som ytter i ett tremannaanfall. Även Rasmus Elm, Johan Elmander och Ola Toivonen kan spela i en sån position. Centralt i anfallet har vi förutom vår superstar Zlatan Ibrahimovic även Marcus Berg som inte kan låta bli att göra mål. Jag blir glad över att vi har så pass många duktiga svenska spelare. Nu gäller det bara att att övertyga Lagerbäck att dels ta ut spelarna och faktiskt våga spela med en ny taktik.

(Bild hämtad från www.boingklubben.se)

EM-truppen uttagen

-Vem f*n är Gustav Svensson?
-Kan han slå sidledspass?

Ja Lasse, det kan han. Jörgen Lennartsson har presenterat den trupp som ska represtentera Sverige i EM som börjar 15 juni. Kommentarer om truppen kommer vid senare tillfälle. Hela truppen hittar ni på svenska fotbollsförbundets hemsida.


Foto: Christian Björn

Har du tv4 Lasse?

Idag presenteras den svenska U21-truppen till EM på hemmaplan. Uttagningen kommer att visas på tv4 med start 18.30 enligt tv-tablån. Det ska bli riktigt kul med EM. Sverige har dessutom ett bättre lag är på många år och jag tror absolut att killarna kan gå långt i turneringen. Även om det är en stor merit att gå långt i turneringen kan jag inte låta bli att blicka framåt. För jag ser hellre Sverige vinna "stora" EM än U21. Betydelsen av pokjlandslag ska inte underskattas. Ta t.ex. Portugals gyllene generation med Figo i täten. Jag känner en oro inför framtiden men det beror inte på att jag tycker att vi inte får fram duktiga svenska spelare utan på att de inte får chansen i landslaget.

Det är fullt naturligt att svenska spelare blommar ut senare än på kontinenten. Den svenska idrottsrörelsen har en viktig funktion i samhället och det är i mitt tycke tråkigt att lokalföreningar tappar medlemmar. För idrotten i Sverige handlar inte bara om att ta fram landslagspelare utan det är en social gemenskap och ger våra barn och ungdomar ett tillfälle att röra på sig. Tyvärr är det mer spännande att sitta framför datorn än att spela fotboll dessa dagar. Jag svävar visst ut här. Det jag vill ha sagt att det är förståligt att svenska spelare inte är lika bra som t.ex. Messi eller Ronaldo i samma åler för de här killarna har hela livet endast haft fotbollen som mål i livet och allt har gått ut på att förädla killarna till stjärnor. Men det bör inte hindra Lagerbäck att satsa på ungdomar som faktiskt kommer fram i Sverige.

När Lucic slutade kallade Lagerbäck in Petter Hansson och nu är det Majstorovic som är vår backklippa. De har alla gjort bra ifrån sig och ger alltid allt. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om inte deras platser kunde ha gått till Mikael Antonsson, Andreas Granqvist, Fredrik Risp, Jonas Olsson eller Kalle Svensson? Skulle dessa killar göra ett sämre jobb? Erfarenhet och rutin värderas högt och det ska det göra men samtidigt innebär inte hög ålder automatiskt att man har erfarenhet. Vilka stora sammanhang har Hansson och Majstorovic figurerat i? Med all respekt för deras klubbar och ligor är jag inte övertygad om att Hansson och Majstorovic är bättre rustade för stora matcher än yngre förmågor.

Många av er är säkert less på snacket om ålder och absolut, bästa spelarna ska spela oavsett ålder. Men visst är det bättre om en duktig spelare kan spela och bidra till svenska landslaget i 7-8 år istälet för 3-4 år. Jag hoppas att Lagerbäck kollar på uttagningen idag och att han är beredd att ge våra yngre förmågor chanser så att vi slipper prata om förlorade talanger.

Idag väntar jag på samtal från min lokala sportbar för att få besked om jag och mina vänner får plats för att se finalen i Champions League. Det ser inte helt ljust ut men än lever hoppet.

Champions League, ständigt denna Champions League. Inte heller i år hade vi med några svenska lag. Men till skillnad från många andra tänker jag inte skriva om problemen för svensk fotboll och försöka finna lösningar till hur allsvenska lag kan ta sig in i fotbollens finrum. Istället säger jag vem bryr sig?! Allsvenskan är idag inte vad den en gång var. Personligen förstår mig dock inte på denna hysteri kring Champions League. Låt oss vara ärliga, är det någon anhängare av IFK Göteborg som skulle heja på säg Djurgården i ett CL-kval? Kommer hela Sverige att ställa sig bakom laget som ska kvala? En del kommer säkerligen att göra det men det är oftast folk som inte är anhängare av något specifikt lag.

Vissa säger att det är bra för svensk fotboll om ett lag från allsvenskan tar sig till CL. Vi har redan varit där men varken AIK eller Helsingborg bidrog särskilt starkt till svensk fotbolls utveckling. Istället blev följden en mängd dåliga investeringar och felbeslut. Visst genererar CL-spel stora pengar och visst utvecklas svenska spelare av att spela på högsta nivå men det finns betydligt fler faktorer som påverkar. Missförstå mig inte, jag gillar verkligen Champions League och väntar som sagt på att få plats för att se finalen men mina vänner. Men personligen är jag ganska övertygad om att ändrad försäsongsträning kan göra mer för utvecklingen av svensk fotboll och dessutom är det inte bara en klubb som berörs. Svenska spelare spenderar flera månader i gymmet eller springer runt i vinterkylan för att träna upp konditionen. Alla kära tränare tro mig, spelarna kommer att klara av att springa i 90 minuter. Det blir allt för uppenbart när allsvenska lag spelar CL-kval att spelarna kan springa men inte springa rätt. De orkar inte för att de springer omkring som nackade höns medan motståndarna värderar sina löpningar. Pengarna då? Vad är pengarna värd om de inte kan investeras rätt.

Ta allsvenskan för vad det är, ett tillfälle för svenska folket att uppleva fotbollen på nära håll. Det är en upplevelse att se foboll live och vi behöver inte ha ett lag i Champions League för att få uppleva det goda med fotbollen. Vi får fram svenska talanger som kan spela i landslaget och så länge dessa spelare kommer fram tycker jag inte att vi behöver sörja den svenska frånvaron i Champions League.

Slutligen vill jag bara fråga om det är någon som förstår problemet med att Manchester United troligtvis kommer att spela med ett reservbetonat lag mot Hull på lördag. Newcastle rasar över Sir Alex beslut. Newcastle verkar dock glömma att Uniteds reserver kan vinna Premier League. För visst är det lätt för Hull att möta Nani, Tevez och alla andra stjärnor. Sluta leta ursäkter för en usel säsong Newcastle, säsongen avgjordes långt tidigare för er. Imorgon presenteras svenska truppen till U21 som i sommar ska spela EM på hemmaplan. Marcus Berg lär ta en av platserna.

Svenska hjältar

Som första inlägg på på denna blogg tänkta jag ta en stund och reflektera över det svenska inflytandet på den internationella fotbollsarenan. Antalet svenskar som har lämnat avtryck är kanske mer än motiverat för ett litet land som Sverige. Svenska spelare och tränare har vunnit stora titlar och respekteras världen över. Det finns en svensk som haft ett enormt inflytande på den internationella fotbollen men som inte har lämnat avtryck varken för sitt spel på planen eller som sin roll som tränare. Jag pratar om Lennart Johansson, den tidigare basen för UEFA. En man som på gott och ont alltid har sagt vad han tycker. Även hans arv har sina för och nackdelar. Under Johanssons ledning förändrades Champions League från en årlig turnering till den tyngsta titeln titeln inom fotbollsvärlden. Allas våra Ibra spelar i en av världens största klubbar och är lagets självklara stjärna. Ändå är han beredd att lämna allt detta för en klubb som har en större chans att vinna Champions League. Men det jag reflekterar över är inte betydelsen av Champions League som titel utan det faktum att turneringen har gjort det möjligt för klubbar att bjuda 600-700 miljoner kronor för en spelare som Zlatan.

Medan Mästarcupen var en turnering för vinnare av de europeiska ligorna har Champions Leauge mer fått rollen som centralbank. Under Johanssons ledning gjordes cupsystemet om och flera lag från samma land fick plats i turneringen. Istället som smålag från små länder fick fler storklubbar chansen att visa upp sig. Med fler stora lag kom blev intresset större, och med intresset kom även pengarna. Klubbar är idag beroende av pengar som Champions League genererar. Inte bara de enorma summor man får för deltagande utan även naturliga följder som nya sponsorer och försäljning av varor. Fotbollsklubbar blir mer och mer internationella och fler och fler produkter säljs. Tröjor, halsdukar, bollar; you name it.

Mer pengar inom fotbollen skapar klyftor mellan storlag och mindre klubbar men samtidigt leder klubbarnas ökade resurser till att de kan köpa fler och bättre spelare. År efter år är det samma klubbar som slåss och de nationella titlarna men samtidigt bjuds vi på sevärd fotboll. Jag överlåter till er läsare att reflektera över den komersiella fotbollen. Själv nöjer jag mig med att säga att Lennart Johansson är mer än en pokal. Kanske kommer vi en dag att titta tillbaka och tycka att den mest inflytelserika svensken inte var Henke eller Zlatan, utan Lennart Johansson.