Sommarlov

Hörs i höst!

Ingen drömfinal

USA med Hammarbys Charlie Davies från start slog sensationellt ut Spanien i Confed Cups semifinal. USA som började turneringen med två storförluster har nu lyckats ta sig hela vägen till final. Jag och förmodligen många andra hade redan räknat med en final mellan Spanien och Brasilien. Problemet var att även spanjorerna räknade med det. När jag såg intervjuer med spanjorerna fick jag känslan av att de redan såg sig själva i final.

Amerikanarna visade klart mer vilja i första halvlek och Spanien var stillastående. Någonstans kanske de kände att det löser sig som vanligt. Men det gjorde det inte. Torres och David Villa var stillastående under första halvlek och något otippat var det USA som tog ledningen.

I den andra halvleken såg vi ett helt annat Spanien men vid det laget hade fru fortuna redan gått och lagt sig. Trots massiv press och flertalet fina lägen ville bollen bara inte in. Spanien får dock skylla sig själva. De var inte med mentalt i första halvlek och förlorade matchen redan där. Jag hade gärna sett en final mellan Spanien och Brasilien men USA förtjänar en plats i finalen.

Confed Cup går mot sitt slut men även om turneringen kallas för-VM ska vi inte dra för stora växlar över resultaten. Det har varit roligt att se Confed Cup och det har fyllt tomrummet efter klubblagsfotbollen men det säger inte mycket om hur det kommer att gå i VM. Det är ett helt år kvar till VM. Spanien svit stannade vid 15 raka segrar och kanske var det behövligt med en förlust. Spanien måste skärpa sig och gå för fullt i matcherna för annars kan det uppenbarligen straffa sig.

Låt mig börja med att säga att jag tar tillbaka det jag skrev om Emir Bajrami, han var strålande mot Serbien. När det gällde som mest slängde Sverige inte upp långbollar mot Zlatan eller behövde Fredrik Ljungberg för att avgöra på stopptid. När det gällde som mest spelade Sverige ut och bort Serbien från U21-EM. Sverige var strålande! Från första minut tog laget tag i takpinnen och var det klart bättre laget. Vi fick se ett landslag som kunde och vågade spela ut. Ett landslag som aldrig ger sig och som ger sig in i varje närkamp och kämpar tillbaka bollen om de tappar den.

Jag kan inte minnas att jag har sett ett svensk landslag spela så bra fotboll sen 1994. Det finns balans, talang och energi som inte bara kommer att räcka lång i den här turneringen utan också i framtiden. Inte sen Stefan Schwarz dagar har jag sett en svensk spelare spela med samma frenesi som Pontus Wernbloom. Elm och Bajrami står för finessen och Berg för målen men min hjälte och nya förälskelse är Wernbloom. Värst mycket talang finns det egentligen inte i den gängliga kroppen men vad gör det när han vinner matcherna på mittfältet. Ut med Daniel Andersson, Källström och allt vad de heter. Framför allt: ut med Lagerbäck. I mina ögon stavas hotet mot en ljus svensk framtid Lars Lagerbäck. U21-landslaget mår bra, det ser man på spelarna, och det är enligt de själva mycket tack vare förbundskaptenerna. Ingen ångest som Lagerbäck skapar. Ett väl balanserat landslag kan gå hela vägen i EM och nå långt i seniorsammanhang också.

Det tråkiga med matchen förutom att Bajrami och Wernbloom är avstängda i semifinalen efter gula kort är Serbiens ovärdiga avslut. Redan efter första målet tappade spelarna humöret och jag är inte förvånad att det blev utvisningar. Serbien hade fram till matchen mot Sverige spelat fin fotboll och det var synd att de skulle spela så fult. Onödigt och orutinerat. Nu kan vi se fram emot semifinal på fredag mot England. Jag ser fram emot en ny vinst.

Inga förändringar

Inför den sista och avgörande matchen mot Serbien på tisdag kväll kommer samma elva spelare starta som i tidigare matcher. Det blev en snöplig förlust mot Italien men det finns mycket positivt att ta med sig från den matchen. Sverige var det spelmässigt bättre laget vilket inte bara bådar gott inför fortsättningen av EM utan även svensk fotbolls framtid. För ska vi vara ärliga är det viktigaste inte att Sverige vinner U21-EM utan att vi får fram tillräckligt duktiga spelare som kan vinna mot de stora pojkarna i framtida EM och VM.

Förutsättningarna inför tisdagens match mot Serbien är att Sverige går vidare vid vinst och oavgjort. Med Pontus Wernbloom på mittfältet är jag inte orolig. Sveriges egen Gattuso är egentligen ingen talangfull spelare men hans energi och jävlar anamma sätter fart på laget. Det var dock nära att det inte skulle bli någon match mot Serbien för käre Pontus. Som tur var såg vi inte bara små grodor på midsommar utan även en pajas till domare. Den här gången var det till Sveriges fördel när Rasmus Elm felaktigt fick gult kort för en tackling som serverades av Wernbloom. Wernbloom drog naturligtvis på sig en egen varning senare i matchen.

Min förhoppning är att Sverige inte ska försöka få med sig 0-0 för det brukar straffa sig. Det är inget dussingäng vi möter och framför allt Tosic som tillhör Manchester United har imponerat på mig. Efter sitt pigga inhopp senast hopades jag på en plats i startelvan för Blackburns Martin Olsson men av allt att döma får Emil Johansson och Emir Bajrami nytt förtroende på vänsterkanten. Johansson har gjort en bra turnering medan Bajrami inte har imponerat på mig. Han har jättefin teknik men absolut ingen tajming och touch. Det går för segt innan besluten tas och det blir för många dribblingar. Bajrami är en oslipad diamant med stor potential men han har en del kvar att lära.

I de stora pojkarnas värld närmar sig drömfinalen mellan Spanien och Brasilien. Efter en sorglig turnering av Italien blir det USA som får möte Spanien i semifinal. I den andra semin möter Brasilien värdlandet Sydafrika. Högst troligt att det blir en drömfinal. Spanien har numera som enda lag 15 raka segrar. Imponerande. Blir det tronskifte i fotbollsvärlden efter finalen?

Historisk seger

Spanien imponerade inte men tog ändå en seger mot Irak i dagens match i Confed Cup. I och med segern är Spanien nu obesegrade i 34 matcher i följd och kan gå förbi Brasilien som har rekordet på 35 matcher utan förlust. Dessutom var segern Spaniens 14 raka och förbundskaptenen Del Bosque har ännu inte förlorat med sitt manskap. David Villa som nickade in matchens enda mål mot Irak avslöjade efter matchen att han har bestämt sig var han ska spela nästa säsong. Ska bli väldigt intressant att se vilken klubb det blir.

En som får börja säsongen på läktaren är Drogba som blir avstängd i 4 matcher som sitt utbrott efter semifinalen i Champions League mot Barcelona. Även Drogba är en spelare vars framtid är oviss.

Någon som är het på transfermarknaden är Marcus Berg. Efter succén mot Vitryssland i EM påstås en rad stora klubbar ha ögonen på svensken. Sanningshalten är oklar men visst skulle det vara kul om Berg får chansen i en stor liga. En hel del av övriga spelare i U21-truppen kommer säkerligen också att röra på sig under sommaren. Glöm inte matchen mot Italien på midsommarafton.

Såg du Lasse?!

Jag hoppas verkligen att Lars Lagerbäck såg Sveriges öppningsmatch i U21-EM. Det var ingen bejublad föreställning men Sverige vände och vann med 5-1 och vi bjöds på många vackra mål. Marcus Berg gjorde hattrick och visade ett helt annat spel än mot Malta i VM-kvalet. Över lag såg vi ett lugnare och mer harmoniskt landslag jämfört med de större killarna i Lagerbäcks gäng. Det finns fortfarande mycket kvar att få ut av det svenska U21-landslaget men det fanns många ljusglimtar.

Det var underbart att se lagandan och hur alla spelade för varandra. Det var vackert att se glädjen när spelarna firade målen. Marcus Berg sa själv innan turneringen att han är mer avslappnad när han spelar i U21 än i A-landslaget och det märktes. Vi fick se ett rörligt lag med betydligt mer löpningar än Lagerbäcks grabbar. Spelarna blev inte hämmade av en defensiv taktik och det sprangs i djupled och vi fick se ett mittfält som fyllde på i anfallen. Försvaret var klanderfritt och jag ser mycket hellre det här laget spela mot Malta i VM-kvalet. Bjärsmyr och Bengtsson utsrålar säkerhet och backlinjen som helhet gjorde en fantastisk match. Dessutom såg vi bra uppspel från mittförsvaret. Jag har tappat förtroendet för Lagerbäck och många av hans spelare men matchen mot Vitryssland fick mig att tro på en ljus framtid.

Nästa match blir mot Italien på fredag och det ska bli väldigt intressant att se hur försvaret klarar sig och om Berg och Toivonen kan fortsätta sysselsätta motståndarnas försvar. Som sagt hoppas jag att Lagerbäck såg den svenska insatsen och kommer att ge fler unga spelare chanser. Priset till matchens lirare måste gå till Pontus Wernbloom som med sitt uppoffrande spel och energi visade att han kan bli en viktig del av svensk fotbolls framtid.

Det tog drygt en kvart och sen var det hela över. På mindre än 20 minuter gjorde Fernando Torres hattrick mot Nya Zeeland och det är svårt att inte bli imponerad av Spanien. Jag tyckte synd om Nya Zeeland som verkade vara på plan bara för att avverka 90 minuter och försöka hålla nere siffrorna. Nu gick inte det särskilt bra för trots att Spanien gick på halvfart var det total utklassning.

Många hoppas på en drömfinal i Confed Cup mellan Spanien och Brasilien och så även jag. Jag missade Brasiliens match (4-3 mot Egypten) och kan inte bedöma den brasilianska formen. Fast oavsett form har jag svårt att se något lag som kan stoppa spanjorerna. Jag tror att en eventuell final länderna emellan kommer att resultera i ett symboliskt tronskifte. Spanien regerar landslagsfotbollen och kommer att göra så en lång tid framöver. En stor del av laget har inte ens fyllt 25 år och har många fina år framför sig.

Det som är frustrerande är att Spanien spelar en gansla enkel fotboll och det finns ingen anledning till Sverige inte skulle kunna spela bättre fotboll genom att följa spanjorernas exempel. Medan Källström springer omkring som en nackad höns som har tappat bort sin mamma verkar det inte finnas någonting som stressar Xavi. Där sidleds-Danne står vid mittpunkten och yttermittfältarna täcker upp mer bakåt än de går framåt tycks halva spanska laget springa med i anfallen. Djupledslöpningar och ständig rörelse öppnar upp försvaren och ger flera alternativ. Jag är medveten om att spetskompetensen i Spanien är snäppet bättre än i Sverige men jag tycker ändå att Lagerbäck och Andersson borde köpa en DVD med förra sommarens EM-slutspel och lära sig hur fotboll ska spelas.

(Foto AP)

Morgondagens stjärnor gör entré

Imorgon, 15/6, spelas den första matchen i U21-EM mellan England och Finland. Sveriges första match spelas på tisdag mot Vitryssland. fotbollskanalen.se har listat de tio största stjärnorna inför mästerskapet och det är slående hur många spelare som redan är stjärnor. Ändå saknas många namn. I Spaniens Confed Cup-lag ingår spelare som Mata, Fabregas, Pique och David Silva som alla skulle kunna medverka i EM. Inte illa. Inters Balotelli toppar listan på fotbollskanalen.se följt av Theo Walcott och Barcas Bojan Kirkic. Det är fantastiskt att det finns så pass många unga spelare som tar plats i storklubbarna men samtidigt försvinner en del av spänningen.

När Brasilien vann U17-VM 1997 var det inte många spelare som redan spelade i startelvan i storklubbar. Inför turneringen hade jag och mina kopmisar snappat upp ett namn: Ronaldinho. Det skrevs en del om honom och vi var väldigt nyfikna på honom. Han levererade också även om jag mest fick upp ögonen för Alex som jag var övertygad skulle bli nästa Rivaldo. Vi kan konstatera att jag aldrig lär få jobb som scout. Min poäng är att det en del av spänningen låg i att se vilka spelare som visade framfötterna och vilka som skulle köpas av vilka klubbar. Den här gången spelar de redan i Barcelona, Manchester United, Inter och Arsenal.

Desto mer spännande ska det bli att se vilka svenska spelare som kommer att visa framfötterna. Mästerskapet kommer att bli ett utmärkt tillfälle för spelarna att visa att de är redo för större uppdrag. Även i Sverige är spelarna på förhand mer kända och framgångsrika än på länge. Martin Olsson fick en 15-tal matcher i Premier League och Marcus Berg fortsätter producera mål. Missa inte mästerskapet för det är nu som killarna ska visa att svensk fotbolls framtid ser ljust ut.

Samtidigt spelar de större pojkarna i Confed Cup. I skrivande stund spelas den mindre sevärda matchen Sydafrika-Irak. Ikväll går dock Europamästarna in i turneringen mot Nya Zeeland och ja lovar att det kommer att bli sevärt. Mycket bra fotboll att vänta under juni månad. Confed Cup visas på SVT medan TV4 visar U21-EM.

När jag vaknade imorse insåg jag att det är den första lördagen på väldigt länge som det inte går en fotbollsmatch på tv. Men redan imorgon är det igång igen. Confed Cup börjar under söndag och på måndag drar U21-EM igång. Det ska bli kul att se Confed Cup där det ofta är bra spel eftersom lagen inte har samma press på sig som under ett VM. Det ska dock bli ännu roligare att följa svenska landslaget under EM. Man kommer inte förbi det faktum att mästerskap blir intressantare när Sverige deltar. Dessutom är det ett sällsynt tillfälle för gemene man att se våra unga stjärnor in action. För ett svenskt deltagande i Confed Cup krävs det att Sverige vinner EM eller VM eller är världland för VM. Låter det troligt? Inte särskilt, men U21-EM kan ge en fingervisning om chanserna till framtida svenska framgångar.

En del spelar hamnar i perferin som en god vän har påpekat för mig och som jag håller med om. Vi tittade på potentiella landslagspelare ute i Europa och kom fram till att det främst är Danmark och Holland som ersbjuder alternativ till våra etablerade landslagspelare. Min gode vän fick ihop ett helt lag i Danmark plus en bänk:
Wiland
Björck Antonsson P. Larsson Wendt
Runström A. Johansson Holmén Lai
A. Farnerud Jones Kusi-Asare
Bänk: Tobias Grahn, Jon Jönsson, Max von Schlebrügge och Andreas Dahl.

Imponerande måste jag säga även om jag inte anser att alla ovanstående spelare håller landslagsklass. Det är en imponerande backlinje och en försvarlinje som jag är beredd att satsa pengar på skulle klara sig bättre än den backlinje som spelade senast mot Malta. Vi hittar också en del förlorade talanger bland namnen och det är synd. Lägg till Mikael Lustig från norska ligan och du har en riktigt bra backlinge.

I Holland hittar vi fler offensiva spelare och tillsammans med danskarna får vi ihop en riktig bra trupp. Jag och min vän lyckades inte få ihop en hel backlinje utan kom bara på Andreas Granqvist och Fredrik Stenman. Två ytters kompetenta spelare som jag gärna ser i landslaget och gärna ser att de får speltid. Framåt har vi namn som Toivonen, Viktor Elm, Rasmus Lindgren, Marcus Berg, Kennedy och Patrik Ingelsten. Även här håller jag inte med om att alla spelare håller landslagsklass men å andra sidan har håller tydligen sidleds-Danne måttet. Vi har allt för många gånger sett spelare som har försvunnit som borde fått fler chanser i landslaget. Fredrik Risp och Mikale Antonsson är klara exempel på spelare som togs ut i träningsmatcher och inte fick chansen. När och om de fick spela kom de aldrig med i landslaget igen trots fina insatser. Det är alldeles för svårt att slå sig in i det svenska landslaget och Lagerbäck ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet när han säger att det inte finns nya, duktiga spelare. Nej Lasse, det är du som är feg!

Sökes: Revisor till Real Madrid

Först kom Kaká, nu har Manchester United accepterat ett rekordbud på Cristiano Ronaldo och även David Villa är på ingång. Det måste kul att vara revisor i Real Madrid. Nog för att klubben kommer att tjäna in alla pengarna på tröjförsäljningar och sponsorintäkter men det är inte direkt småsummor vi talar om. De fyra första namnen på listan över de dyraste spelarna genom tiderna har gått till Real Madrid för rekordsummor. Senaste världrekordet lyder 80 miljoner pund, knappt en miljard svenska riksdaler. Sällan har silly season varit så silly och så ensidigt. Även David Villa är på ingång och med tanke på Valencias ekonomiska läge lär han inte gå gratis. Förutom att det ska bli spännande att se vilka fler som kommer att köpas in och vilka som får lämna ska det bli väldigt intressant att följa Reals expriment. Det har många gånger talas om att köpa sig till titlar men vi har aldrig sett liknande proportioner.

Jag undrar hur det känns att vara tränare i Real just nu. Det måste vara rätt kul att peka på världens bästa spelare och få dem men snacka om press. Om du misslyckas med det lag som Real Madrid har skrapat ihop förtjänar du inte att jobba kvar inom fotbollens värld. Med all respekt för alla Real Madrid-fans hoppas jag på ett dunderfiasko utan dess like. Jag vill inte att det enbart ska handla om pengar. Vi får nog finna oss i att fotbollen allt mer kommer att handla om vem som har stålarna. Tråkigt för alla mindre klubbar som inte kommer att tävla på samma villkor. Visserligen får man väl säga att storklubbarna förtjänar sin förmögenhet men klyftan mellan klubbarna blir större och personligen tycker jag att det är roligare när fotbollen blir spännande. När det bara är två-tre klubbar som år efter år vinner ligan försvinner mycket av charmen med fotbollen.

I övrigt kan nämnas att spelschemat för Confederations Cup är fastställs och den 14 juni spelar värdlandet Sydafrika mot Asiens mästare Irak. Confed Cup eller för-VM som det kallas är ett mästerskap året före VM där mästarna från världens kontinenter möts, tillsammans med värdlandet och världsmästarna. Deltagande länder är Egypten, Spanien, Irak, Italien, Nya Zeeland, Sydafrika, Brasilien och USA. Finalen spelas 28 juni och tillsammans med U21-EM är det en fotbollsfest som hägrar. Inte mig emot.

Ketchupeffekt

Jag trodde aldrig att jag skulle vara spänd inför en landskamp mot Malta och det blev inte bättre efter en första halvlek som lämnade mycket övrigt att önska. Sverige blev med rätta utbuat av publiken på Ullevi efter den första halvleken. En halvlek som visade att ålder per automatik inte innebär rutin. Majstorovic bjöd på pojklagsmisstag och Gud vete vad tusan Isaksson höll på med. Svenskarna var tagna av allvaret och istället för att borra ner huvudet, glömma det som har varit och bara pressa på spelade de försiktigt. Matchbilden blev likt den mot Danmark; mycket boll men inga klara chanser.

Men mål blev det i alla fall i första halvlek. Safari gjorde en bra match och visade vilken skillnad det kan bli med en vänsterfotad spelade på vänsterbacksplatsen. Det var också han som stod bakom Kim Källströms mål. Rasmus Elm fick en halvträff på Safaris inlägg och Kim dök upp i straffområdet och nickade in 1-0.

Den andra halvleken blev betydligt mer sevärd och efter en kvart in i andra halvlek stod det 4-0 vilket också blev slutresultatet. Egentligen är 4-0 mot Malta inte speciellt och ett resultat som vi kan kräva av Sverige. Men som det har sett ut i de senaste landskamperna var det en förlösande vinst. Sverige spelade inte särskilt bra och kunde/borde ha gjort fler mål om de bara hade pressat på men det finns mycket positivt att ta med sig från matchen. Ynglingarna får godkänt av mig. Viktor Elm är ingen yttermittfältare men gjorde inte bort sig. Brodern Rasmus kom igång i den andra halvleken och stod för en fin framspelning till Zlatans mål. Även Marcus Berg vaknade till liv och sprang mer och rätt. Jag tycker att kvällens match visade att det är bättre att Zlatan får spela med någon som springer i djupled och springer på mål.

Matchens lirare var i mina ögon Anders Svensson. Det tar emot att säga det för han är en av spelarna som jag tycker borde gå i pension. Men hans kämparanda fick igång resten av laget. Två andra gamla rävar var en besvikelse för mig. Isaksson vet vi att han inte kan spela med fötterna men både Majstorovic och Mellberg visade gång efter annan att de inte är passningspelare i den högre skolan. Vi har spelat med yngre spelare på andra positioner och nu är det dags att föryngra mittförsvaret. Det finns ett gäng spelare som kan spela i mittlåset så varför inte ge dem chansen. Det tar för lång tid med uppspelen och när de väl kommer är kvaliten så där.

Ingen idé att vara negativ. Vi har trots allt fått se fler unga spelare få chansen och vi är fortfarande med i racet för en play-off. Jag håller dock fast vid att Lagerbäck inte bör vara kvar efter VM-kvalet. Boka inte biljetterna till Sydafrika än men hoppet lever!

1-0 Kim Källström (22 min)
2-0 Daniel Majstorovic (52 min)
3-0 Zlatan Ibrahimovic (56 min)
4-0 Marcus Berg (58 min)

(Foto hämtad från skysports.com)

Påtvingad succé?

På onsdag kväll äntrar elva, ganska hårt pressade, svenska spelar Nya Ullevis gräsmatta. Ännu är det inte klart vilka som spelar men vad vi vet är att Elmanders skada håller honom borta från spel. Även Micke Nilsson är osäker. Sen tidigare saknas Henrik Larsson. Detta öppnar för en vänsterfotad vänsterback samt Marcus Berg på topp bredvid Zlatan. Lagerbäck ligger säkert sömnlös men jag tror att de påtvingade bytena kan innebära en smärre succé. Förvisso ska man inte dra för stora växlar av resultatet mot Malta men jag är övertygad om att spelet kommer att flyta på bättre med en vänsterfotad back.

Det ska bli spännande att se vad Berg kan åstadkomma. När Zlatan och Henke spelar tillsammans hamnar de allt för ofta på samma yta och det är dåligt med löpningar. Med Berg på topp har vi en spelare som spelar enkelt och går på mål. Han han inte låta bli att göra mål och mot Malta möter han inte Europas mest rutinerade försvar. Vi kanske får leva med att sidleds-Danne och Anders Svensson spelar men vi får se en del nya, unga spelare.

Inom klubblagfotbollens värld är det nog få som har missat att Kaká nu är klar för Real Madrid och blir världens nästa dyraste spelare efter Reals nya rådgivare Zinedine Zidane. 65 miljoner euro pungar Real Madrid ut för brassen. Men laget från huvudstaden är inte nöjda med det. David Villa sägs redan vara klar och även Ronaldo och Zlatan jagas. Den löjliga säsongen rullar vidare.

(Foto hämtad från sverigeslandslag.se)

Ny match, nytt lag?

Jag är fortfarande bitter efter lördagens match men nu gäller det att blicka framåt för redan på onsdag är det ny match. Denna gång är det Malta som kommer på besök i Göteborg. Lagerbäck har deklarerat att kapensbindeln kommer att bäras av ingen mindre än Zlatan Ibrahimovic. Därmed förutsätter jag att Zlatan startar på onsdag. Det finns andra osäkra kort inför matchen dock. Anders Svensson är inte fullt frisk ännu och jag kan inte låta bli att undra varför tusan han då blev uttagen. Andra som dras med skador är Johan Elmander (axeln) och Micke Nilsson (ljumskarna). Den senare kan nog gott stanna på bänken. Tobias Hysén är sen tidigare inkallad som ersättare för Henke Larsson som har lämnat truppen efter familjetragedin.

Hur kommer då Lagerbäck att formera laget? På ett sätt kan det vara bra att ge spelarna från matchen mot Danmark nytt förtroende för deras självförtroende har nog fått sig en törn och en lättare match mot Malta kan få många på fötter. Samtidigt är det ett gyllende tillfälle att ge de mer oprövade namnen chansen. Viktor Elm gjorde ett piggt inhopp senast och jag ser gärna honom spela istället för Källström. Jag har gett upp hoppet om Kim. Han kanske klarar att spela i Lyon där han inte är en stor stjärna och inte har samma press på sig, men i landslaget forsätter han att vara en besvikelse. Uppställningen senast var offensivt på papperet och den här gången möter man en mindre rutinerad backlinje än mot Danmark så det kan ge ett gott resultat mot Malta.

Om Elmander missar matchen är det inte omöjligt att Marcus Berg får chansen från start och jag välkomnar det. Det ska bli intressant att se hur Zlatan spelar med en spelare som kan springa i djupled och går på mål. Känner jag Lagerbäck rätt lär den enda förändringen mot senast vara att Behrang Safari tar vänsterbacksplatsen och att Elmander går in som anfallare, hög på sprutor och tabletter.

Vinner Sverige går de upp på samma poäng som Portugal men med ett sämre målskillnad. Fast vi har faktiskt gjort hela två mål på fem matcher. Sen är det "bara" att vinna alla återstående matcher och att alla andra resultat går vår väg och vips är det play-off. Vägen till Sydafrika är lång men det är inte dags att ge upp än.

(Bild hämtad från dailymail.co.uk)

Sorgens dag

Låt mig börja med att säga att mina tankar går till Henrik Larsson och hans familj. Larssons bror gick bort under gårdagen och för hans del var nog förlusten mot Danmark av mindre betydelse.

Men det är även en dag av sorg för svenska landslaget. Än må det inte vara helt kört men det ska mycket till om vi ska lyckas bli tvåa i gruppen och få spela play-off. Oavsett hur det hela kommer att sluta blev det igår kväll än en gång uppenbart att det är dags att leta efter en ersättare till Lagerbäck. Han verkar oresonlig och har själv inga tankar på att lämna sin post men han måste inse att han inte kommer vidare med landslaget. Lagerbäck ska med all rätt hyllas för sina år som förbundkapten men han har nått sin maxkapacitet och nu bör någon annan leda landslaget till nästa nivå.

Det var inte lätt att leda ett landslag där anfallsuppsättningen bestod av Henrik Larsson, Yksel Osmanovski och Jörgen Pettersson. Men läget är inte samma idag. Svenska landslaget har utvecklats och vi har en mängd duktiga spelare som kan mäta sig med de bästa och det är till stor del tack vare Lagerbäck. Matchen mot Danmark blev dock ännu ett bevis på att Lagerbäck inte kan ändra en matchbild. Det hjälper inte heller att han valde Kim Källström som förste straffläggare. Han är ingen dålig straffläggare men han är inte bättre än Zlatan, och med det självförtroende som magikern från Rosengård har borde han varit det sjäkvklara valet. Kim är en gåta. Ständigt stressad och förvirrad. Behöver alltid bevisa någonting och överarbetar situationerna. Han är som bäst när han spelar enkelt; väggspel och skott. Han har inte tillräckligt starkt psyske och det var fullt naturligt att han slog en riktigt dålig straff.

Vilka kan då tänkas ersätta Lagerbäck (som lär sitta kvar på sin post). Av de kandidater som har nämts i svensk media ser jag helst Svennis på posten. Han har internationell erfarenhet och kan förändra en matchbild. Andra som finns med i bilden är Torbjörn Nilsson och Roland Nilsson. Ingen av dessa har i mitt tycke visat att de är värda posten som förbundkapten. De skulle inte tillföra någonting speciellt utan vi skulle få se samma trupper tas ut som idag. Dags för förändring. Nya tider, ny förbundskapten?

(Foto: Bildbyrån)

Tack och adjö Sverige

Vad ska man säga. Någon ute i landet kanske säger att det inte är kört än och att det ännu finns en möjlighet att ta sig till VM. Visst, ännu finns möjligheten att ta en play-off plats men efter ikväll känns det långt borta. Egentligen blev det precis som vanligt; Källström försökte kompensera sina misstag och istället blev det mesta fel, och Zlatan kom ner alldeles för lågt ner i banan. All heder dock till Micke Nilsson. Spelaren som valdes för att ta det säkra före det osäkra. Eloge till spelaren som vågade göra det oväntade, det lilla extra. När en annan hade släppt bollen eller sparkat ut den till hörna valde Nilsson att bjuda på en konstspark som inte ens Zlatan kunnat göra. Årets framspelning.

Matchen började annars bra för svensk del. Svenskarna spelade med ett högt tempo och hade mycket boll även om målchanserna uteblev. Sen kom matchavgörandet. Sverige fick straff och det jobbigaste var inte att Viasats matchproducent visade Visats logga istället för straffen utan att Kim missade. Inte så mycket för att det inte blev mål utan mest för att Sverige tappade allt efter det. Vi såg samma sak i finalen i Champions League. Kim tappade sitt spel och Sverige tappade mittfältet. Som vanligt kom Zlatan långt ner i banan för att hämta boll och vi fick inte se mycket av skyttekungen. Suck...

Danmark behövde knappt göra någonting. Det kändes som att Danmark kom för att spela 0-0 och de hade nog inte räknat med att få alla poängen till skänks. Vi får nog ställa in oss på ett VM-slutspel utan svensk medverkan.

Helt av ondo behöver det ändå inte vara. Visst, det är inte kul om Sverige missar VM, men nu finns det längre ingen ursäkt för att behålla Lagerbäck. För hans egen skull hoppas jag att han inser att det är dags att lämna sin post och göra det sjävlmant med hedern i behåll. Men nu måste Lagrell & co agera. Det är dags att förnya och föryngra svenska landslaget. Snacka om antiklimax. Det började ju så bra. Det är ingen idé att älta det här mer ikväll. Det finns tillräckligt med tid för det imorgon.

Dagen D

D som i Danmark och D som i det här blir det avgörande slaget. Striderna kommer att fortsätta även efter kvällens drabbning men det är på Råsundas gräsmatta som Sveriges öde avgörs. På denna nationaldag tar Sverige emot serieledande Danmark och för svensk del är det vinna eller försvinna. Danskarna leder grupp 1 med 13 inspelade poäng efter 5 matcher. Sverige har på 4 matcher skrapat ihop 6 poäng. Med lite snabb huvudräkning kan vi komma fram till att Sverige i princip måste vinna båda mötena mot Danmark för att ta sig till Sydafrika.

Utsikterna är på förhand goda. Sverige har sina matcher mot Portugal bakom sig och har mycket i sina egna händer. Men då krävs det att vi klarar av första hindret på vägen ikväll. Lagerbäck bjuder inte på några större överraskningar i startelvan. Sverige kommer som väntat att starta med Isaksson i mål och så här ser laget ut:

Mv: Andreas Isaksson
Hb: Adam Johansson
Vb: Mikael Nilsson
Mb: Daniel Majstorovic
Mb: Olof Mellberg
Hm: Rasmus Elm
Vm: Christian "Chippen" Wilhelmsson
Im: Daniel Andersson
Im: Kim Källström
F: Zlatan Ibrahimovic
F: Henrik Larsson

Daniel "här kommer passningen i sidled" Andersson tar platsen på innermittfältet tillsammans med Källström. Antagligen är Anders Svensson inte tillräckligt matchtränad efter sin skada. Föga förvånande blir det en högerfotad vänsterback trots att två naturliga, väntserfotade ytterbackar är med i truppen. Jag orkar inte ens bli upprörd längre. Ställ Marcus Berg i mål och Sebastian Larsson som mittback. Det viktiga är ändå poängen ikväll och det spelar ingen roll hur Sverige spelar eller vem som gör mål, bara vi vinner.

Mycket prat inför matchen har handlat om skadorna i Danmark och framför allt om Daniel Agger. Personligen hoppas jag att han kommer till spel för jag ser hellre en stel och halvskadad mittback än en frisk och spelsugen spelare. Oavsett vem som spelar kommer det att vara en bra spelare och vi ska inte låta oss luras och tro att Danmark blir lätta att slå. Men ska det någon gång ske är det nu. Ikväll handlar det om fortsatt överlevnad. Missa inte matchen!

Moment 22

Värvningskarusellen är i gång på allvar och nu är det de största namnen som är i blickfången. Inters president Massimo Moratti har träffas Barcelonas dito Laporta för att diskutera en en övergång för Ibrahimovic(?). En annan världstjärna påstås redan vara klar för spel i Spanien. Zidane som numera är rådgivare i Real Madrid säger i media att Kaká redan har skrivit på för Real Madrid. Återstår att se om detta stämmer men helt klart är det mycket som tyder på att Kaká kommer att bli första pusselbiten i Reals nya Galactico-satsning. Inte minst med anledning till att Milans vice president Adriano Galliani sagt att Milan inte har råd att tacka nej till pengarna som erbjuds för Kaká, som själv vill stanna.

Att pengar får en allt större betydelse inom fotbollens värld är ingen nyhet. Pengar har alltid haft en avgörande roll och naturligtvis inte bara inom fotbollen. Men idag är marginalerna mindre är någonsin och spel i Champions League är idag avgörande för klubbarnas framgång. Ett självförvållat moment 22 råder eftersom framgår krävs för pengar och pengar krävs för framgång. Milan må få bra betalt för Kaká men samtidigt är han en av världens bästa spelare och kanske den viktigaste spelaren för Milan. Visserligen är ingen spelare oersättlig och Milan lär inte ha några problem att ersätta honom men det är ändå besynnerligt att en av världens bästa klubbar ska behöva sälja en av världens bästa spelare av ekonomiska skäl.

Ett annat exempel är Valencia som står vid ruinens rand. Hade laget kvalificerat sig till Champions League hade klubben kanske fått ekonimiska förutsättningar för att bygga upp ett starkt lag igen. Nu missade laget Champions League-spel nästa säsong och troligtvis kommer lagets stjärnor som David Villa och hans namne Silva säljas. Det kommer sannolikt att innebära att laget inte når samma framgångar och därmed inte får kapital för att nå framgångar.

Hela världens ekonomi är sargat men i fotbollens fall beror en stor del av problemen på klubbarnas egna misstag. Återstår att se om fotbollen följer hockeyns exempel och försöker stävja flödet av pengar.

(Foto hämtat från thesportcorner.ca)

Nu är det bara två dagar kvar tills Sverige och lillebror Danmark äntrar Råsundas gräsmatta. Danmark kommer till matchen med en hel del skador på framföll allt backlinjen. Men de ska inte underskattas för i mitt tycke är Danmark Skandinaviens bästa lag. Främst tycker jag att Morten Olsen är en bättre matchtränare än Lars Lagerbäck. Danmark har ett mer rörligt spel och passningsskickliga spelare.

Enligt fotbollskanalen.se är större delen av laget klart och det är knappast några sensationer det rapporteras om. Det enda egentliga frågetecknet rör vänsterflanken där Wendt och Safari har spelat på vänsterbacksplatsen under träningarna och Chippen och Holmén spelat på mittfältet. Jag skulle inte bli förvånad om shejken tar platsen på vänstermittmältet eftersom Lagerbäck har hyllat Chippens insats under veckan. Helst skulle jag vilja se både Chippen och Holmén på plan men det lär inte hända. Min önskan må vara att Holmén spelar på innermittfältet men det kommer att bli Källström och Anders Svensson som tar platserna. Om inte Svensson kan spela blir den sidleds-Danne Andersson.

I min fantasivärld skulle Sverige ställa upp med följande elva:
Alvbåge

Nilsson Mellberg Granqvist Wendt

Holmén S. Larsson

R. Elm Ibrahimovic Wilhelmsson

Elmander

Det är bara att inse att så inte kommer att ske och många av er sitter säkert och undrar om jag är helt från vettet. Jag kan inte ge ett ärligt svar på den frågan men jag tror på mitt offensiva lag. Var tusan är Källström kanske du tänker. Jag väljer hellre Holmén av den enkla anledningen att Kim ständigt är övertänd. Han ser lika livrädd utan att tappa sin plats i starelvan varje gång han spelar och istället för det fina spel som han kan visa upp springer han omkring på plan utan tanke. Henke Larsson är självklar blredvid Zlatan men de två är alldeles för lika. Kanske inte i spelsättet som sådan men både springer på samma ytor och vill ha samma roll på planen. Vi behöver inte två spelare som går ner och hämtar boll för sen finns det ingen inne i boxen eller någon som springer i djupled. Jag vill se Zlatan i en mer släpande roll som targetplayer och antingen Elmander eller Berg som spets.

Lättlästa Sverige kommer att få problem på lördag och problemen kommer att vara ännu större om inte Sverige vinner matchen. Det är mer eller mindre kört om Sverige inte vinner båda möten mot Danmark men låt oss börja med att se hur vi klarar oss hemma.

Spänn fast er!

För nu drar karusellen gång. Knappt har ligorna i Europa avslutats innan det är dags för löjliga säsongen. Silly season är här och redan har spelare bytt arbetsgivare. Officiellt öppnar transferfönstret 1 juli men precis som julen börjar firandet tidigare varje år.

Ännu har ingen av dem största namnen bytt klubb men det sprids fler rykten än det finns spelare. Kaká själv säger att han vill stanna kvar i Milan men media vet bättre vad han vill och placerar honom i Real Madrid. Egentligen är det ingenting värt vad spelarna eller klubbarna säger. Många är de som har sagt att de inte kommer att lämna sin klubb bara för att dagar senare göra precis det. På samma sätt har många klubbar påstått sig ha köpt spelare utan att detta har stämt.

Bland de övergångar som har bekräftats kan Gareth Barry nämnas som nu lämnar Aston Villa. Dock inte för Liverpool utan Manchester City. Det ska verkligen bli intressant att följa "nyrika" lag. Kan de köpa ihop ett mästarlag? Många säger säkert att svaret är självklart och att det bara är att titta på Chelsea. Jag vill påstå att det inte riktigt stämmer för Chelsea var redan ett etablerat lag i toppen av Premier League innan Abramovich dök upp. Lag som City som inte har nått framgång på många år och inte har en vinnarkultur att luta sig tillbaka mot får det tuffare på marknaden.

Det intressanta med silly season är att det har utvecklats till en egen tävling. Lite av en egen säsong där lag "vinner" om de lyckas locka till sig stora namn. Jag läser kommentarer från supportrar som egentligen inte bryr sig om hur spelarna kommer att passa in i klubben och laget utan det räcker med att det är ett stort namn. Det skrivs pikar när ett lag inte köper stora stjärnor men fotboll spelas på planen. Inter la en förmögenhet på Mancini och Quaresma men båda fick knappt med speltid. Istället var det killar som Cambiasso (kom som bosman) som förde Inter till ligaseger.

Karusellen har bara kommit igång och det är mycket kvar av åket så spänn fast er. Kom ihåg, det är officiellt först när övergångarna bekräftas på klubbarnas hemsida.

Alvbåge inkallad

Under tisdagen blev det klart att Örebros målvakt John Alvbåge kallas in till landslagtruppen som ska möta Danmark på lördag. Aftonbladet skriver att Andreas Isaksson har fått krampkänning i låret och Lagerbäck väljer därför att kalla in Alvbåge som säkerhetsåtgärd. Alvbåge tar Marcus Rosenbergs plats i truppen. Rosenberg lämnade tidigare under dagen återbud på grund av knäskada. Uttagningen av Alvbåge är mycket glädjande. Det är en personlig favorit och Allsvenskans bästa målvakt. Statistikmässigt finns det bättre målvakter men spelmässigt är Alvbåge i mina ögon klart bästa.
(Foto: Bildbyrån)

Oraklet i Del... Championship Manager

Många är vi som har spenderat timme efter timme framför datorn och lekt Gud. Nåja, i alla fall tränare. Championship Manager (CM) eller Football Manager (FM) som spelet numera heter - Championship Manager finns som spel men i ett annat format - är ett fenomen. Det är ett spel som man inte kan spela halvhjärtat och de som har fastnat för den vet hur speciellt det är. Men jag tänker inte skriva mer om spelet i sig utan vill ställa frågan hur det kommer sig att gänget bakom spelet har bättre scouter än klubblagen?

Jag vet inte hur många gånger jag har läst om en "ny" talang efter en övergång och känt att den spelaren knappast är en ny talang. Man visste redan att Saviola och Aimar var stora talanger innan de började spela i Spanien. Man köpte Robbie Keane redan när han spelade i Wolves och hade stora förhoppningar på otaliga unga portugiser. Jag och mina vänner använder uttrycket "CM-spelare" för killar som kommer fram i verkliga livet men som man köpte i spelet fler år tidigare. Jag är säker på att många av er har samma eller liknande uttryck.

För mig är det ytterst fascinerande hur utvecklarna bakom spelet kan ha så bra koll på så många spelare och faktiskt veta vad spelarnas styrka är i verkliga livet. På den gamla goda tiden när en viss Ibra fortfarande spelade i Malmö FF hade han höga värden på dribblingar och annat som han faktiskt var duktig på. Liknande exempel finns det gott om och det är ingen idé att ta upp dem. Men mitt tips är att om ni vi vill veta vilka som är morgondagens stjärnor ska ni inte kolla på U18 eller U21 utan hellre spela Football Manager.

Det skulle vara intressant att veta om klubblagen ute i Europa är medvetna om detta. En del tränare har sagt att de faktiskt spelar FM och varför inte. Varför inte utnyttja denna enorma databas med uppgifter om spelare som oftast stämmer. Ett spel kan aldrig ersätta klubbarnas scouter men det ska bli väldigt intressant att följa utvecklingen och se vilken inverkan FM kan ha på tränare och vilka framtida stjärnor vi får se i klubblagen.

Herre på täppan

Med sina två mål mot Atalanta och 25 mål totalt vann Zlatan Ibrahimovic efter söndags avslutande match den italienska skytteligan. Zlatan som i mina ögon aldrig har varit en riktig målskytt har under säsongens gång alltså under 25 tillfällen stått som målskytt och eftersom det är Zlatan så klackade han in sitt sista mål för säsongen och gick därmed förbi Diego Milito och Marco Di Vaio som ensam vinnare. Det som jag finner imonerande är att Zlatan inte gör, ursäkta uttrycket, "skitmål". När spelare som Etoo eller Filippo Inzaghi kan befinna sig på rätt plats och peta in bollar står Zlatan många gånger för spektakulära mål. Det ska bli väldigt intressant att se Zlatan och Milito tillsammans nästa säsong om han väljer att stanna kvar i Inter. Enligt inters hemsida var Zlatan mest glad över ligatiteln även om han är stolt över vinsten i skytteligan.

Idag blev det klart att Florentina Perez blir ny president i Real Madrid och han kommer troligtvis att ha en av huvudrollerna när såpan om Zlatans klubb kommande säsong börjar. De flesta är säkert redan less på tjaten om vilken klubb Zlatan kommer att spela i nästa säsong. Enligt hans agent har de redan tackat nej till ett bud från Chelsea. Annars är det en klubb där jag tror att hans spelstil skulle passa. För även om supersvensken själv helst vill spela i Barcelona tror jag inte att det riktigt är rätt klubb för honom. Eller snarare att Zlatan inte är rätt spelare för Barcelona. Zlatan är i mina ögon världens just nu bästa targetplayer men jag anser inte att det är den spelartypen som Barca behöver. Till skillnad från de flesta andra klubbar i Europa återfinns Barcelonas targetplayers på mittfältet och inte i anfallet i form av Xavi och Iniesta. För Barcelonas del skulle David Villa vara ett betydligt bättre köp med sina djupledslöpningar. Barcelona må vara det bästa alternativet för Zlatan men Zlatan är inte det bästa alternativet för Barcelona.

Jag tror inte heller att Manchester United är särskilt intresserade av att värva Ibra. Han har inte samma status i England som i övriga Europa och jag har svårt att se att United skulle betala den dyra prislappen för en spelare som inte kan garanteras en plats i startelvan. Det skulle dock vara spännade att se Ibra spela tillsammans med Ronaldo. Det kanske han också får göra, fast i Real Madrids tröja. Förra gången Perez var president i Madridklubben värvade han spelare som Figo, Zidane och Beckham. Består nästa generation Galacticos av Ronaldo, Zlatan och Kaká? Pengarna finns. På något sätt får Real alltid fram pengarna. Frågan är bara om klubbarna är redo att släppa sina dyrgripar. Mitt tips är ändå att Zlatan blir kvar i Inter. Jag tror att han kommer att avvakta och se hur storklubbarna kommer att satsa för det enda han har i sikte är Champions League. Snart drar silly season igång och bli inte förvånad om svenska kvällstidningar skriver om Zlatan Ibrahimovic.

(Foto AP)

Snart halvvägs

I skuggan av Zlatans jakt på skytteligatiteln fullbordas under söndagen omgång 12 av 30 i Allsvenskan. Efter denna omgång tar Allsvenskan ett uppehåll fram till 4 juli. Bland annat med anledning av stundande U21-EM.

Vad kan vi då säga efter att ungefär halva serien har spelats? Inga större överraskning i toppen. IFK Göteborg leder serien (27 p) följt av Elfsborg (24 p), Helsingborg och AIK som båda har skrapat ihop 22 poäng. Helsingborg kan vid seger idag gå upp på andra plats. Så lång ser det ut som alla experter trodde inför säsongen.

Jag vill ta tillfället i akt och berömma laget som ligger strax bakom toppen; Trelleborg och Örebro. Det är två lag som är kända som tråkiga och att de bara spelar 0-0. Det kanske var sant en gång i tiden men all heder till Tom Prahl och Sixten Boström som har förvandlat två hånade lag till två av Allsvenskans mest sevärda. När lag som Djurgården och Hammarby inte riktigt verkar har hittat rätt spelidé har Trelleborg och Örebro varit frekventa och trott på sitt spel. Dessa två herrar basar över lag som både spelar stark bakåt och även bjuder på fint offensivt spel. De må inte vara lika stabila som topplaget sett över en hel säsong men jag tycker att det är oerhört roligt att lagen inte finner sig i sitt historiska arv och endast försöker gnega till sig poäng. Ser man en match med Trelleborg eller Örebro är det sällan man blir besviken.

Örebro har dessutom en av seriens intressantaste spelare i finska Roni Porokara. I Trelleborg hittar vi en hel del unga, duktiga svenska spelare som Rasmus Bengtsson, Joakim Sjöhage, Marcus Pode och Andreas Drugge. De visar att de går att spela fin, offensiv fotboll men små medel och en satsning på unga talanger.

Djurgården befinner sig på nedflyttningsplats och Hammarby ligger bara två poäng före. Det tråkiga om något av dessa lag skulle åka ur Allsvenskan är publikstödet. Jag tycker att det är roligare att se fotboll live ju fler supportrar som är på plats. Det återstår att se hur det går för publiklagen.

(Bild hämtad från sgb.se)

Tekniska problem

Återkommer förhoppningsvis imorgon.

Ska den störste bli ännu större?

Han må inte ha vunnit Champions League ännu men det är mest han själv som lider att detta faktum. Det är dock svårt att förneka Zlatans storhet. Visserligen har han en bra bit upp till den status som Kaká, C. Ronaldo och Messi har men det är stort att ha en svensk spelare bland världens bästa,

På söndag klockan 15.00 spelas den sista omgången i Serie A. Serien är redan avgjord och det var egentligen inte många veckor den var spännande. För oss svenskar är ändå en match av stort intresse: Inter - Atalanta. Zlatan Ibrahimovic kan nämligen på söndag bli den första svensken sen Gunnar Nordahl på 50-talet att vinna den italienska skytteligan. Min förhoppning är att han dessutom ska stå som ensam vinnare. I dagsläget har både Ibra och Marco Di Vaio från Bologna hittat rätt 23 gånger denna säsong.

Vi lär få höra mycket om Zlatan under sommaren och om hans vara eller icke vara i Inter. På söndag är fokus dock på hans spel på fotbollsplanen. Lycka till Ibra!

(Bild hämtad från dailymail.co.uk)

Beviset är här

Nu är det bevisat att fotbollen är det största evenemanget i Europa. Det är aftonbladet som rapporterar att finalen för Champions League och Eurovision Song Contest båda var planerade till den 22 maj 2010. Men nu flyttas finalen i Eurovision för att ge plats för fotbollen.

Men ännu är det år 2009 och jag kan inte låta bli att känna en besvikelse över att drömfinalen uteblev vad gäller spelet. Jag har ännu inte förstått hur United lyckades tappa ALLT efter Barcelonas första mål men jag har inte heller förstått varför Barcelona inte spelade ut. Visserligen finns alltid rädslan för att förlora men Barcelona tilläts rulla boll och kunde ha bjudit på en föreställning likt den i El Classico.

Jag tror att det är första gången som jag har varit med om att ett mål resulterat i att kvalitén sjunkit i en match. Jag tror knappast Barcelonas fans bryr sig om hur matchen var med tanke på resultatet men jag hade gärna sett att United bjudit på motstånd. Matchen började riktigt bra första fem minuterna med hög intensitet. Sen kom Barcelonas mål och istället för att tänka att det är 80 minuter kvar glömde Uniteds spelare hur man spelar fotboll. Enkla passningar slog till fel adress och misstagen ville inte upphöra. Det fanns ingen glöd hos Manchester United. Då är det svårt att vinna en final.

Till helgen spelas sista omgången i Spanien och Italien. Jag kommer att hålla tummarna för att Zlatan ska vinna skytteligan.

(Foto UEFA)

Grattis Barcelona!

Grattis Barcelona till Champions League-guldet. På förhand talade det mesta för Manchester United men det blev Barca som tog hem vinsten och det ter sig vara omöjligt att försvara en CL-titel. Det blev ingen sprudlande föreställning och det var snarare det minde dåliga laget som vann än det bästa. Men rättvist var det. För även om Barcelona inte kom upp i normal standard passade United på att göra sin sämsta match för säsongen. Lägligt grabbar. Matchen i matchen är det inte mycket att snacka om, Messi är den självklara vinnaren.

Få matcher är så enkla att analysera som Champions League-finalen 2009. United misslyckades fatalt med att låsa Barcas mittfält vilket gjorde att Xavi och Iniesta kom loss. Två spelare som jobbade mer i det tysta än vanligt men som oroade Uniteds försvar och fick fram bollarna till trion längst fram. Manchester United hade mycket i sina egna händer men kollapsade. De ska vara nöjda med sin säsong men definitivt inte med kvällens match. United förlorade matchen mer än att Barcelona vann den.

Varför det är så svårt att försvara en titel i Champions League är en gåta men jag antar att kvällens resultat innebär att Ibra inte kommer att flytta till Barcelona under sommaren. För enligt logiken kommer vi att få se en ny klubb som mästare nästa år.

(Bilden hämtad från devianart.com)

Rom 27/5 kl. 20.45

Ikväll avgörs säsongens största match. Platsen för skådespelet är Stadio Olimpico i Rom och aktörerna är Barcelona och Manchester United. Drömfinalen som den har kallats. Enligt konspirationsteorier från Chelsea en final som hela forbollsvärlden ville ha. Det är upplagt för fest och jag vill inte vara någon glädjedödare. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på om det verkligen är en drömfinal.

Det är ingen snack om att det är fotbollsvärldens mest sevärda lag som möts ikväll men det garanterar tyvärr inte bra spel. Inom matematikens värld blir två minus ett plus men ikväll undrar jag inte om det kommer att bli det motsatta. United kan mycket väl välja att gasa på från början och försöka skapa oreda i Barcelonas nykomponerade försvar. Det mer troliga är att de som Chelsea kommer att försöka skärma av Barcas spelskickliga mittfält. Ingen av laget har råd att tappa mark. Den här gången är det ingen retur, nu är det bara 90 minuter som gäller och ingen vill förlora. Fast egentligen är det saksamma för oavsett taktik är det en match som bör ses.

Förutsättningarna då? Manchester United lär ställa upp med ett femmannamittfält för att stoppa Xavi & co. Barca saknar sina ordinarie ytterbackar Abidal och Dani Alves som är avstängda medan United får klara sig utan terriern Darren Fletcher efter hans röda kort mot Arsenal. Helt är det värre för Barca att spela utan sina ordinarie ytterbackar än för United att inte kunna spela med Fletcher. Jag anser att det är fördel United av den enkla anledningen att Sir Alex har ett taktiskt övertag. Barcelona har bara ett spelsystem och visst är den effektiv mot svagare motstånd men är det något lag som kan stoppa Barcas framfart är det Manchester United. Sir Alex behöver inte ens kolla på video för att veta hur Barcelona kommer att spela. Samtidigt behövs det bara en centimeter, en sekund för Barcelonas stjärnor att definiera individuell prestation. Matchen sänds för övrigt på tv 6. Hoppas att jag har fel och att vi får se en fotbollsmatch vi sent kommer att glömma.

(Bild hämtad från sdamy.com)

23 är kallade

Idag presenterades den svenska trupp som ska ta sig an Danmark på parken den 6 juni. Som vanligt med Lagerbäck bjöds det inte på några större överraskningar förutom möjligtvis Oscar Wendt. Efter den skrala inledningen på VM-kvalet fick Wendt ta mycket av skulden då Lagerbäck bytte ut honom mot Albanien och sedan petade honom mot Ungern. Mycket oförtjänt i mitt tycke. Välkommen tillbaka Oscar. Någonting säger mig dock att trots två naturliga vänsterbackar (Wendt och Behrang Safari) kommer antingen Adam Johansson eller Micke Nilsson ta vänsterbackplatsen. Tråkigt i så fall.

Anders Svensson är uttagen trots sin skada och trots att det helt klart finns andra alternativ. Svensson har gjort det väldigt bra som ersättare för Tobias Linderoth men nog skulle den platsen ha kunnat gå till Rasmus Lindgren. I övrigt kan nämnas att allsvenskans hetaste spela Tobias Hysén inte fick plats.

Matcherna mot Danmark kommer att vara direkt avgörande för om det blir svenskt deltagande i Sydafrika. Danmark ligger 7 poäng före Sverige med en match mer spelad. Sverige måste vinna båda mötena med Danmark för att drömmen om VM ska leva. Danmark har dessutom Portugal kvar att möta. Jag tror och hoppas att Sverige tar sig till VM men väl där kommer det att bli platt fall som vanligt. Det är bara att inse att Lagerbäck inte är taktikernas mästare och basar över välrldens troligtvis mest lättlästa landslag. Ingen kan ta ifrån honom hans fantastiska facit i kvalspelen men när ska vi höja ribban och börja kräva mer av landslaget än att de bara tar sig till huvudturneringen. Trots Lagerbäcks fina resultat kommer mitt starkaste minne av honom för alltid vara när han bytte i Petter Hansson när Teddy Lucic blev utvisad mot Tyskland i VM 2004 trots att Sverige låg under. Vinnarvilja...

Frågar man ordförande Lagrell om Lagerbäck drar han bara fram sedelbunten och mumlar om att svenska fotbollsförbundet tjänar pengar på att Sverige spelar i EM och VM. Pengar som investeras i svensk fotboll för att få fram nya talanger. Men vad är nya talanger värda om vi har en förbundkapten som inte kan vinna matcherna. Det är dags att sluta klappa Lagerbäck på ryggen för att han kryssar sig fram mot VM efter EM och ta in någon som kan förändra en matchbild och ta Sverige mot nya framgångar. Vem tycker du ska bli Sverige nya förbundkapten?

(Bild hämtad från idrottsgalan.com)

Juni, juli...

På onsdag 27/5 äger den stora finalen i Champions League rum och för mig är det också det inofficiella slutet på fotbollsäsongen ute i Europa. De stora ligorna är redan avgjorda och snart börjar en evig längtan till nästa säsong. Jag ser verkligen fram emot det som kan bli en mycket sevärd final men jag vet också att efteråt kommer jag att känna ett tomrum.

Varje år längtar jag till den här tiden på året för det är då som ligorna i Europa får sina mästare och även vinnaren i Champions League koras. Men när pokaler och medaljer har delats ut börjar abstinensen. Silly season kan vara rätt underhållande men som gör att jag älskar fotbollen är spelet. Aningen det är på plats på arenan eller kring en tv med polarna är det fantastiskt att se skådespelet som är fotboll. Snabba, tekniska lirare eller hårt kämpande vattenbärare, alla bidrar de till världens mest sevärda sport. Alla matcher är visserligen inte sevärda men det är få saker som slår en riktigt välspelad fotbollsmatch. Det gäller att passa på och njuta på onsdag för sen följer en flera månader lång väntan på nästa säsong.

(Bild hämtad från allshares.ucoz.com)

Fram med taktiktavlan

Den svenska EM-truppen bjöd inte på några större skrällar. Albin Ekdals skada håller honom tyvärr borta från spel. Däremot får Labinot Harbuzi åter chansen i U21-landslaget och även unge Robin Söder fick plats. Enligt förbundskapten Jörgen Lennartsson är Söder tilltänkt som yttermittfältare snarare än anfallare. Till en början tyckte jag att det lät dumt att inte spela Söder som anfallare. Med sin snabbhet är han idealisk för djupledsspel. Men sen tittade jag lite närmare på våra framtidshopp och är numera övertygad om att det svenska A-landslaget borde ändra taktik till 4-3-3.

Yttermittfältare är en bristvara i Sverige men däremot finns det många duktiga centrala mittfältare. En del av spelarna som har spelat yttermittfältare i landslaget gör sig lika bra eller till och med bättre som centrala mittfältare. Jag tänker främst på Samuel Holmén och Sebastian Larsson. Till dessa kan läggas Kim Källström och Viktor Elm. Även från den nya generationen har många duktiga centrala mittfältare kommit fram; Albin Ekdal, Rasmus Lindgren och Gustav Svensson för att nämna några.

Framåt har vi spelare som nämnda Robin Söder som kan spela som ytter i ett tremannaanfall. Även Rasmus Elm, Johan Elmander och Ola Toivonen kan spela i en sån position. Centralt i anfallet har vi förutom vår superstar Zlatan Ibrahimovic även Marcus Berg som inte kan låta bli att göra mål. Jag blir glad över att vi har så pass många duktiga svenska spelare. Nu gäller det bara att att övertyga Lagerbäck att dels ta ut spelarna och faktiskt våga spela med en ny taktik.

(Bild hämtad från www.boingklubben.se)

EM-truppen uttagen

-Vem f*n är Gustav Svensson?
-Kan han slå sidledspass?

Ja Lasse, det kan han. Jörgen Lennartsson har presenterat den trupp som ska represtentera Sverige i EM som börjar 15 juni. Kommentarer om truppen kommer vid senare tillfälle. Hela truppen hittar ni på svenska fotbollsförbundets hemsida.


Foto: Christian Björn

Har du tv4 Lasse?

Idag presenteras den svenska U21-truppen till EM på hemmaplan. Uttagningen kommer att visas på tv4 med start 18.30 enligt tv-tablån. Det ska bli riktigt kul med EM. Sverige har dessutom ett bättre lag är på många år och jag tror absolut att killarna kan gå långt i turneringen. Även om det är en stor merit att gå långt i turneringen kan jag inte låta bli att blicka framåt. För jag ser hellre Sverige vinna "stora" EM än U21. Betydelsen av pokjlandslag ska inte underskattas. Ta t.ex. Portugals gyllene generation med Figo i täten. Jag känner en oro inför framtiden men det beror inte på att jag tycker att vi inte får fram duktiga svenska spelare utan på att de inte får chansen i landslaget.

Det är fullt naturligt att svenska spelare blommar ut senare än på kontinenten. Den svenska idrottsrörelsen har en viktig funktion i samhället och det är i mitt tycke tråkigt att lokalföreningar tappar medlemmar. För idrotten i Sverige handlar inte bara om att ta fram landslagspelare utan det är en social gemenskap och ger våra barn och ungdomar ett tillfälle att röra på sig. Tyvärr är det mer spännande att sitta framför datorn än att spela fotboll dessa dagar. Jag svävar visst ut här. Det jag vill ha sagt att det är förståligt att svenska spelare inte är lika bra som t.ex. Messi eller Ronaldo i samma åler för de här killarna har hela livet endast haft fotbollen som mål i livet och allt har gått ut på att förädla killarna till stjärnor. Men det bör inte hindra Lagerbäck att satsa på ungdomar som faktiskt kommer fram i Sverige.

När Lucic slutade kallade Lagerbäck in Petter Hansson och nu är det Majstorovic som är vår backklippa. De har alla gjort bra ifrån sig och ger alltid allt. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om inte deras platser kunde ha gått till Mikael Antonsson, Andreas Granqvist, Fredrik Risp, Jonas Olsson eller Kalle Svensson? Skulle dessa killar göra ett sämre jobb? Erfarenhet och rutin värderas högt och det ska det göra men samtidigt innebär inte hög ålder automatiskt att man har erfarenhet. Vilka stora sammanhang har Hansson och Majstorovic figurerat i? Med all respekt för deras klubbar och ligor är jag inte övertygad om att Hansson och Majstorovic är bättre rustade för stora matcher än yngre förmågor.

Många av er är säkert less på snacket om ålder och absolut, bästa spelarna ska spela oavsett ålder. Men visst är det bättre om en duktig spelare kan spela och bidra till svenska landslaget i 7-8 år istälet för 3-4 år. Jag hoppas att Lagerbäck kollar på uttagningen idag och att han är beredd att ge våra yngre förmågor chanser så att vi slipper prata om förlorade talanger.

Idag väntar jag på samtal från min lokala sportbar för att få besked om jag och mina vänner får plats för att se finalen i Champions League. Det ser inte helt ljust ut men än lever hoppet.

Champions League, ständigt denna Champions League. Inte heller i år hade vi med några svenska lag. Men till skillnad från många andra tänker jag inte skriva om problemen för svensk fotboll och försöka finna lösningar till hur allsvenska lag kan ta sig in i fotbollens finrum. Istället säger jag vem bryr sig?! Allsvenskan är idag inte vad den en gång var. Personligen förstår mig dock inte på denna hysteri kring Champions League. Låt oss vara ärliga, är det någon anhängare av IFK Göteborg som skulle heja på säg Djurgården i ett CL-kval? Kommer hela Sverige att ställa sig bakom laget som ska kvala? En del kommer säkerligen att göra det men det är oftast folk som inte är anhängare av något specifikt lag.

Vissa säger att det är bra för svensk fotboll om ett lag från allsvenskan tar sig till CL. Vi har redan varit där men varken AIK eller Helsingborg bidrog särskilt starkt till svensk fotbolls utveckling. Istället blev följden en mängd dåliga investeringar och felbeslut. Visst genererar CL-spel stora pengar och visst utvecklas svenska spelare av att spela på högsta nivå men det finns betydligt fler faktorer som påverkar. Missförstå mig inte, jag gillar verkligen Champions League och väntar som sagt på att få plats för att se finalen men mina vänner. Men personligen är jag ganska övertygad om att ändrad försäsongsträning kan göra mer för utvecklingen av svensk fotboll och dessutom är det inte bara en klubb som berörs. Svenska spelare spenderar flera månader i gymmet eller springer runt i vinterkylan för att träna upp konditionen. Alla kära tränare tro mig, spelarna kommer att klara av att springa i 90 minuter. Det blir allt för uppenbart när allsvenska lag spelar CL-kval att spelarna kan springa men inte springa rätt. De orkar inte för att de springer omkring som nackade höns medan motståndarna värderar sina löpningar. Pengarna då? Vad är pengarna värd om de inte kan investeras rätt.

Ta allsvenskan för vad det är, ett tillfälle för svenska folket att uppleva fotbollen på nära håll. Det är en upplevelse att se foboll live och vi behöver inte ha ett lag i Champions League för att få uppleva det goda med fotbollen. Vi får fram svenska talanger som kan spela i landslaget och så länge dessa spelare kommer fram tycker jag inte att vi behöver sörja den svenska frånvaron i Champions League.

Slutligen vill jag bara fråga om det är någon som förstår problemet med att Manchester United troligtvis kommer att spela med ett reservbetonat lag mot Hull på lördag. Newcastle rasar över Sir Alex beslut. Newcastle verkar dock glömma att Uniteds reserver kan vinna Premier League. För visst är det lätt för Hull att möta Nani, Tevez och alla andra stjärnor. Sluta leta ursäkter för en usel säsong Newcastle, säsongen avgjordes långt tidigare för er. Imorgon presenteras svenska truppen till U21 som i sommar ska spela EM på hemmaplan. Marcus Berg lär ta en av platserna.

Svenska hjältar

Som första inlägg på på denna blogg tänkta jag ta en stund och reflektera över det svenska inflytandet på den internationella fotbollsarenan. Antalet svenskar som har lämnat avtryck är kanske mer än motiverat för ett litet land som Sverige. Svenska spelare och tränare har vunnit stora titlar och respekteras världen över. Det finns en svensk som haft ett enormt inflytande på den internationella fotbollen men som inte har lämnat avtryck varken för sitt spel på planen eller som sin roll som tränare. Jag pratar om Lennart Johansson, den tidigare basen för UEFA. En man som på gott och ont alltid har sagt vad han tycker. Även hans arv har sina för och nackdelar. Under Johanssons ledning förändrades Champions League från en årlig turnering till den tyngsta titeln titeln inom fotbollsvärlden. Allas våra Ibra spelar i en av världens största klubbar och är lagets självklara stjärna. Ändå är han beredd att lämna allt detta för en klubb som har en större chans att vinna Champions League. Men det jag reflekterar över är inte betydelsen av Champions League som titel utan det faktum att turneringen har gjort det möjligt för klubbar att bjuda 600-700 miljoner kronor för en spelare som Zlatan.

Medan Mästarcupen var en turnering för vinnare av de europeiska ligorna har Champions Leauge mer fått rollen som centralbank. Under Johanssons ledning gjordes cupsystemet om och flera lag från samma land fick plats i turneringen. Istället som smålag från små länder fick fler storklubbar chansen att visa upp sig. Med fler stora lag kom blev intresset större, och med intresset kom även pengarna. Klubbar är idag beroende av pengar som Champions League genererar. Inte bara de enorma summor man får för deltagande utan även naturliga följder som nya sponsorer och försäljning av varor. Fotbollsklubbar blir mer och mer internationella och fler och fler produkter säljs. Tröjor, halsdukar, bollar; you name it.

Mer pengar inom fotbollen skapar klyftor mellan storlag och mindre klubbar men samtidigt leder klubbarnas ökade resurser till att de kan köpa fler och bättre spelare. År efter år är det samma klubbar som slåss och de nationella titlarna men samtidigt bjuds vi på sevärd fotboll. Jag överlåter till er läsare att reflektera över den komersiella fotbollen. Själv nöjer jag mig med att säga att Lennart Johansson är mer än en pokal. Kanske kommer vi en dag att titta tillbaka och tycka att den mest inflytelserika svensken inte var Henke eller Zlatan, utan Lennart Johansson.