Låt mig börja med att säga att jag tar tillbaka det jag skrev om Emir Bajrami, han var strålande mot Serbien. När det gällde som mest slängde Sverige inte upp långbollar mot Zlatan eller behövde Fredrik Ljungberg för att avgöra på stopptid. När det gällde som mest spelade Sverige ut och bort Serbien från U21-EM. Sverige var strålande! Från första minut tog laget tag i takpinnen och var det klart bättre laget. Vi fick se ett landslag som kunde och vågade spela ut. Ett landslag som aldrig ger sig och som ger sig in i varje närkamp och kämpar tillbaka bollen om de tappar den.

Jag kan inte minnas att jag har sett ett svensk landslag spela så bra fotboll sen 1994. Det finns balans, talang och energi som inte bara kommer att räcka lång i den här turneringen utan också i framtiden. Inte sen Stefan Schwarz dagar har jag sett en svensk spelare spela med samma frenesi som Pontus Wernbloom. Elm och Bajrami står för finessen och Berg för målen men min hjälte och nya förälskelse är Wernbloom. Värst mycket talang finns det egentligen inte i den gängliga kroppen men vad gör det när han vinner matcherna på mittfältet. Ut med Daniel Andersson, Källström och allt vad de heter. Framför allt: ut med Lagerbäck. I mina ögon stavas hotet mot en ljus svensk framtid Lars Lagerbäck. U21-landslaget mår bra, det ser man på spelarna, och det är enligt de själva mycket tack vare förbundskaptenerna. Ingen ångest som Lagerbäck skapar. Ett väl balanserat landslag kan gå hela vägen i EM och nå långt i seniorsammanhang också.

Det tråkiga med matchen förutom att Bajrami och Wernbloom är avstängda i semifinalen efter gula kort är Serbiens ovärdiga avslut. Redan efter första målet tappade spelarna humöret och jag är inte förvånad att det blev utvisningar. Serbien hade fram till matchen mot Sverige spelat fin fotboll och det var synd att de skulle spela så fult. Onödigt och orutinerat. Nu kan vi se fram emot semifinal på fredag mot England. Jag ser fram emot en ny vinst.